Beräkningsmetod för integralmetoden¶
Nedan beskrivs hur volymberäkningar utförs med integralmetoden i Gemini Terrain.
Underlag för beräkningen¶
Underlaget för beräkning med integralmetoden är fysiska lager, det vill säga applikationslager definierade som skikt, och teoretiska lager, det vill säga lager byggda i byggegrop eller korsning.
Beräkningsprincip¶
Beräkningsprincipen som används är att vi beräknar volymen för de terrängintegraler där rutnätspunkten ligger innanför begränsningskonturen. Därefter justeras volymen med förhållandet mellan totalarean och den area som volymen är beräknad för. Det är totalarean (exakt area innanför begränsningskonturen) som dokumenteras i rapporten.
Beräkningsformel
Totalvolym = Beräknad_volym × (totalareal / volymareal)
Förklaring till figuren: A = Begränsningskontur, Ljusgul = Volymareal, Orange = Totalareal
Noggrannhet i beräkningen¶
Osäkerheten i denna volymberäkning minskas genom att reducera rutstorlek.
Korrektionsfaktorn (totalareal / volymareal) är ett mått på hur väl arean av rutnätet passar med arean av begränsningskonturen. Det ideala är ett värde på 1. Vi kommer att se att korrektionsfaktorn ändras när vi ändrar rutnätsstorlek. Huvudregeln är att den närmar sig värdet 1 mer och mer när vi reducerar rutstorleken.
Om beräkningsnoggrannhet
När vi talar om beräkningsnoggrannhet för volymer måste vi också ta med i beräkningen hur noggrann den data vi arbetar med ursprungligen är. Fel eller osäkerhet på några cm i höjd och några cm i grundriss på originaldata ger också osäkerhet i volymerna.
Begränsningskontur¶
Vid massberäkning definieras en kant vertikalt från begränsningskonturen till lagret det ska beräknas mot.
Förklaring till figuren: A = Lager 1, B = Lager 2, C = Begränsningskontur
En direkt uppmätt begränsningskontur ger onoggrannheter mellan de två terränglagren (1 och 2) som ingår. Detta beror på onoggrannheter både i mätdata för begränsningskonturen och i grundlagsdata för det andra lagret.
Illustration av hur volymberäkning utförs längs begränsningskontur
Möjliga onoggrannheter
Från kanten på begränsningskonturen beräknas volymer vertikalt på det andra lagret. Detta kan resultera i att det framkommer fyllnadsmassor där det bara skulle vara skärningsmassor.